Tidsgränser, pauser och tittarfönster

Ett dagligt tak styr den totala mängden. Det gör ingenting åt kvaliteten på sessionen, och det är långt oavbrutet tittande som faktiskt ger upphov till det beteende föräldrar ogillar – den glasartade blicken, svårigheten att sluta, den oproportionerliga reaktionen när enheten tas ifrån barnet.

En kort påtvingad paus varje halvtimme bryter mönstret innan det hinner sätta sig. Det är ett litet ingrepp med stor effekt: barn som tar paus var trettionde minut brukar ha mycket lättare att lägga ifrån sig en enhet än barn som tittar lika länge totalt i ett enda svep.

Det gör också slutet på sessionen till en mindre grej. När pauser är det normala är det sista stoppet bara ännu en paus som råkar inte fortsätta, i stället för att enheten plötsligt försvinner efter nittio minuter i sträck.

Standardinställningen – fem minuter var trettionde – passar de flesta barn i lågstadie- och mellanstadieåldern. Yngre barn mår ofta bättre av ett kortare intervall; äldre barn klarar oftast fyrtiofem minuter utan större skillnad.

Regler som inte kan böjas överges. En lång bilresa, en sjukdag eller en film som drar över taket med tjugo minuter är situationer där det rimliga svaret är att göra ett undantag, och att behöva ändra själva inställningen för det är precis den friktion som får föräldrar att ge upp gränserna.

Du kan ge extra tid för en viss dag utan att röra den dagliga gränsen. Förlängningen gäller bara den dagen och det vanliga taket gäller igen i morgon, så ett undantag förblir ett undantag.

Det finns också ett snävare undantag som låter barnet titta klart på den video som pågår när gränsen slår till mitt i. Att stoppa en video åtta minuter före slutet ger ett mycket sämre resultat än de åtta minuterna hade gjort.

Alla undantag registreras, så om du märker att du ger extra tid fyra kvällar i veckan syns det – och det betyder oftast att själva gränsen är fel inställd, snarare än att ditt barn hela tiden har exceptionella dagar.

Utöver tiden kan du styra hur mycket av ett bibliotek som är tillgängligt åt gången. Ett tak för antalet aktiva videor, tillsammans med en takt för nya – dagligen, veckovis eller månadsvis – gör att ett stort bibliotek visas gradvis i stället för allt på en gång.

Det löser ett specifikt problem: ett barn med tvåhundra videor att välja på lägger en betydande del av sin session på att välja i stället för att titta, och tenderar att småplocka i stället för att titta klart på något. En mindre roterande samling ger lugnare sessioner.

Automatisk rotation är påslagen från början när ett tak är inställt, så det tillgängliga urvalet förnyas enligt schema utan att du behöver göra något. Vill du hellre själv välja vad som finns tillgängligt vecka för vecka stänger du av rotationen och väljer manuellt.